Så va de dags...

Insåg hur länge sen jag skrev här. Kanske dags för en uppdatering. Har hunnit med att fylla år(27/11). Imorn fyller min finaste år. Känner mig rätt krackad i huvet, de händer mycket inom mig och jag är enormt tacksam för denna resa jag har fått uppleva. Jag har verkligen vuxit som människa, jag känner att jag hela tiden utvecklas och går mot klarare mål i livet.

Men med medgångar kommer motgångar, eller nått. Jag tycker verkligen att det är så skönt att jag känner mig trygg i mig själv när sånna här saker uppstår. Båda fötterna på jorden och kontakt med sitt inre. Tragiskt att se bara, men jag tror ändå att de finns en vetskap om att de som sker är fel. Jag hoppas iaf.

Jag har mina åsikter om saker och ting men ibland är det verkligen bäst att hålla dom för sig själv. Ålder ger erfarenhet ;)

Madde mitt hjärta, saknar dig. Känns konstigt att saker inte e som förr men jag antar att de finns en mening med det med... Eller vad tror du? :)

Challe, du finns alltid i mitt hjärta. Alexx, tack för vackra visdoms ord och en tro på mig som människa *handen över hjärtat*

Kan jag välkomna obehagliga känslor?